Jennies nyårskarameller....
Då va det snart bara en enda dag kvar på året 2009.
Det känns som om det va igår vi firade in det...
Men det har hunnit hända en hel del på året som gott kan man ju säga....
Tänkte nämna några saker som har satt sig lite extra på minnet...
Vi kan ju börja för exakt 1 år sedan. Nyårsafton 2008-2009.
31/12-2008
Uffe jobbade- som börjar höra till vanligheterna på nyår ;)
Och det hade ju blivit så att jag va gravid-igen. Denna gång med lilla Wilma.
I vilket fall som helst så vaknade jag på morgonen av att sebbe hade massa kladd i huvudbotten när jag klappade honom godmorgon i mörkret. Till slut blev jag såpass irriterad så jag tände lampan. Och det kanske jag inte skulle gjort. För ungen va full med vattkoppor! Stackars lilla Sebastian. Det va verkligen sjukt mycket koppor på hela kroppen, i hårbottnen, ögon, öron, munnen...ja, precis överallt!!
Yippie! Ensam hemma med en son som har vattkoppor- på nyårsafton.
Vi skulle till min mamma & pappa & äta mat, så jag ringde & förklarade läget. Och alla hade haft det så det smittar ju inte. Så vi va så välkomna. Så efter Uffe hämtat ut lite tavegyl på apoteket och kommit hem med så åkte jag & sebbe iväg. Men det skulle vi kanske inte heller gjort för vi orkade med kvällen till klockan 22.00. Sen åkte vi hemåt.
Och tolvslaget firades i vårt köksfönster med äppeljuice!
Gott nytt år min älskade lilla Sebbe, hoppas du blir frisk snart...
Den natten sov jag tre timmar.
Han blev frisk efter en vecka ungefär. Vi fick nog två nätters sömn totalt på den veckan.
Så när Sebbe blev lite bättre så kommer jag ihåg att mamma & pappa ringde och nästan krävde att de skulle ta Sebbe så jag & Uffe fick sova ut och äta tillsammans.
Tack mina underbara föräldrar! Kommer aldrig glömma det!
Men nu har Sebastian haft det, mycket skönt! Men just när det pågick va det en av de värsta sakerna jag upplevt! Man led ju så med honom oxå såklart, va det kliade!!
Sedan jobbade ju jag fram till februari då jag blev sjukskriven för jag vet allt va det var. Foglossningar, kräkningar, åderbråck, ryggsmärtor...ja, allt man kan ha under en graviditet känns det som...
Sebastian gick fortfarande på dagis- 15 timmar i veckan...vilket va väldigt skönt den sista tiden. Ja, jag va nog inte jätterolig med mitt humör mm. den sista tiden.
Och så kom ju dagen med stort W!
27-28/5-2009
Hade gått över fem dagar och jag hade gett upp hoppet för längesedan...
På onsdagskvällen satt jag & Uffe uppe och tittade på film när jag plötsligt började känna massa ryggsmärtor.
Jag va helt säker på att jag inte hade fått värkar, utan bara ont i ryggen.
Men min sambo va 100% säker på värkar. Han tyckte vi skulle ringa & förbereda mamma & pappa så de kunde göra klart sebbes säng osv...
Visst, gör det! Men det är ju inte så säger jag....=(
Mycket riktigt blev värkarna tätare och vid halv ett åkte vi till brämhult.
Mamma och pappa bara stod med ett stort leende på läpparna med en färdig smörgås till mig när vi kom.
Som jag inte kommer ihåg och inte åt upp.
Kvart i två va vi uppe på förlossningen, och sen är det väldigt suddigt tyvärr. Det gick väldigt fort, hann med en och annan spark på barnmorskorna, andas lite lustgas, och efter en krystvärk tittade vår son ut.
Eller dotter menar ju jag självklart! Jag va så grymt inställd på en pojk till så det tog en halvtimma att fatta att hur mycket vi än letar så finns det ingen snopp.
En Wilma hade kommit. Och jävlar vad man älskade henne redan då.
Men jag hade enorma eftervärkar, och när vi kom upp till BB va jag väldigt, väldigt trött och somnade nog ett bra tag. Dagen efter kände jag mig väldigt konstig och trött och jag blödde som ett soll.
Något måste va fel, tänkte jag! Och visst va det det. Jag skulle upp och kissa kommer jag ihåg, och sköterskan hjälpte mig, och sen minns jag bara att det blev vitt. Jag svimmade. Mitt på badrumsgolvet.
Jag vaknade sedan med 7 sköterskor & Uffe hängandes över mig. Det var en riktigt vidrig stund jag helst vill glömma. Jag hade ett HB på 48 då, och läkaren undersökte mig.
Min livmoder ville inte dra ihop sig så jag fick åka akut in och opereras och fick blod mm...
Då trodde jag att det var min sista stund i livet och att jag aldrig mera skulle träffa mina nära.
Men operationen gick bra och jag återhämtade mig efter ett tag.
Dagen jag skulle åka hem så hade jag fortfarande för lågt HB så jag fick tre påsar blod till innan jag fick skrivas ut. Det kändes som den längsta stund i världshistorien. Man ville bara hem! Hem till sin familj.
Just det, Sebbe va ju & hälsade på oss på BB, och det kan jag säga att den situationen va otroligt obekväm. Se sin älskade lilla son som man saknat så mkt och koncentrera sig på att ge honom lika mycket uppmärksamhet som till sin nya lilla dotter samtidigt som man va väldigt trött och hängig.
Det gick inte ihop sig riktigt. Så det blev ett mycket kort besök med massa tårar när han sedan lämnade rummet.
Kan beskriva hela förlossningen och tiden på BB med tre ord.
Lycka, rädd och ledsen.
Vi skrevs ut den 31:a maj.
När vi väl kom hem så gjorde man allt man kunde för att Sebbe skulle trivas med sin nya lillasyster.
I början va det jättesvårt med det blev bättre & bättre...
Men jag hann inte vara hemma speciellt länge för på fredagsförmiddagen...
2/6-2009
....kände jag väldiga ryggsmärtor hög upp i sidan. Och utbrister till Uffe:
- Ring ambulans!! Måste åka in! och Uffe ringde hit mamma så hon kunde ta barnen och vi åkte in till akuten.
Blev föst hemskickad och fick en tid klockan 17, men jag hann inte mer än innanför dörren hemma så trillade jag ihop. Och vi åkte akut in igen. Då var det en smärta som inte går att beskriva. Det jävligaste i hela världen!! Jag lades på en bår på akuten och sköterskan säger:
- Här kan du ju inte ligga och skrika i väntrummet, vi får nog ta in dig direkt.
(- Grattis, ni fattade det lixom! ;))
Jag fick massa morfin, för läkaren kunde inte ta i mig så ont som jag hade.
Efter ett tag såg de att jag hade en 7 mm. stor njursten.
Jag blev inlagd på KAVA...
Sjukhus-igen. Jag ville ju bara hem!! Hem till min familj.
Jag tänker inte dra hela historien om denna sten, men efter 6 dagar inlagd ( fick ha dottern med mig efter många om och men), blivit sövd 3 ggr, med en slang inopererad som avlastade min njure så blev jag hemskickad. Men inte utskriven.
Nej, jag skulle tillbaka efter 3 veckor och operera bort stenen. Det va för inflammerat för att göra det under den veckan jag va där.
Efter 3 veckor åkte jag tillbaka och sövdes ner igen och opererade bort skiten!
Det enda jag hade i skallen va:
"Vad hade jag gjort världen för hemskt??"
Jag blev så dumt behandlad på sjukhuset under dessa två veckor så vi har så mycket att klaga på, men vi har inte orkat ta tag i saken. Vill bara skjuta det bakom sig och leva. Leva med sin nya familj.
Men man är inte fri från stenar än kan jag lova!
Nej, det känns fortfarande om jag inte dricker tillräckligt osv...Men jag är lycklig ändå.
Och Wilma växte väldigt fort i början och vi hittade vardagen hyfsat iaf, ja, ibland känns det som om man fortfarande inte har bägge fötterna på jorden.
I juni månad fyllde ju vår älskade lilla grabb 2 år.
25/6-2009
Soligt & ganska varmt. Vi hade trädgårdskalas med långbord.
Ett väldigt enkelt och litet kalas med bara de närmsta, glasstårta, frallor & kaffe.
Men en alldeles perfekt födelsedag för Sebastian. Det kan annars bli lite väl mycket med massa presenter och grejer...
han fick massa fina presenter från nära & kära. Bla. sin första cykel.
En röd tre-hjuling. Som han fortfarande inte kan cykla helt på men har använt väldigt mycket.
Tänk vad två år gått fort!! Stora killen nu!
Älskade Sebastian, mamma älskar dig så obeskrivligt mycket.
Under våren har jag oxå sagt upp dagiset till Sebbe. Jag kände från första början att det var någonting som inte direkt stämde. Han gick på 15-timmars då, men varje gång jag lämnat honom så hade jag så dåligt samvete.
Och så ställde jag oss frågan:
"Varför är han på dagis?"
Vi har inte skaffat honom för att han ska va på dagis när jag är hemma, han missar oxå tillvaron med sin nya lillasyster, vi får aldrig tillbaka denna tiden med sonen, plus att det stod 35 på kö in på hans avdelning. Så tog vi upp en plats när jag ändå är hemma.
Sen tycker jag det är jättebra att den möjligheten finns, men den är inte bra för oss.
Och nu är jag mammaledig med bägge våra solstrålar. Helt underbart!!
Visst, Sebbe har kommit in i en riktig trots, men det är skönt att kunna handskas med det hemma det man nu kan göra. Men en gullgosse, det är han ändå, hur trotsig han än är.
Han måste ju oxå ha sin trots. Han har trots, mamma PMS, pappa ålders-kris och Wilma magknip!
Dagis är faktiskt väldigt bra, jag träffade och lärde känna en mycket god kamrat. Nämligen Malin och hennes töser & sambo. Deras äldsta dotter är 3 och deras yngsta snart ett, så de är ju nästan jämngamla med våra. Och dessutom bor de två gator ner, så vi ses när vi kan. I somras grillade vi tillsammans, åkte till Gbg på en speciell affärsresa ;), och fikat har vi hunnit med ett antal gånger! Roligt att lära känna nya männsikor.
Tyvärr är vi bägge två upptagna med våra liv och diverse, så nu har vi inte setts på ett bra tag=( Nej, skärpning nu under det nya året! Sen har jag lärt känna en "dagismamma" till som heter Maria, och hennes två döttrar Elin & Emma. De bor på samma gata som oss och vi lärde känna varandra i mammagruppen vi hade med Wilma & Emma. Mycket trevlig tjej som jag gillar skarpt!
Det jag ska bli bättre på året som kommer är att ta mig tid till att träffa mina "äldre vänner" med. Jessica, Fia, Anette, Anna, Helena, Hanna, Maria etc. etc...
Man säger alltid att det inte finns tid. Men till vänner ska det alltid finnas tid. De är ett av de bästa man har i livet. Så dom ska man verkligen ta vara på. Det är mitt nyårslöfte iaf! Utan tvekan!
Saknar er allihopa!
mm..mm....
Sen har det ju varit sommar & semester oxå...
Och vilken underbar sommar det var! 6 veckor semester tillsammans alla fyra!
Och de veckorna nyttjade vi verkligen för fulla muggar! Allt ifrån en Stockholmsresa där vi fick låna min morbrors och deras hus i Enskede, genom Vimmerby & Katthult, Västervik med mina föräldrar, Dalsland med Peder & Jeanette, Liseberg med Jessica & Robban utan barn till soffan hemma på Rosenstigen. Och mycket, mycket mera...En kanonsommar har det varit, utan tvekan!....
.....Sen kom regnet, och hösten. Men den är inte fy skam det.
10/10-2009
Jag fyllde ju 25 år den sjuttonde maj, men med magen i vädret och pommac att dricka. Yippie! Men min familj kom och firade mig med lite tårta & grillat. Så jag fick en perfekt 25-årsdag ändå i det tillståndet.
Alldeles lagom.
Men jag ville ju såklart fira min dag med en fest. Så jag bestämde mig. Bad Uffe rimma ihop en inbjudan, skickade ut till 65 personer, hyrde lokal mm..
...och den 10 oktober blev det såklart en stor fest i schlagerns tecken!
Fick massa fina presenter och det bästa av allt det bästa festfolket! Jag fick min 25-års-fest.
Tack alla som va med och gjorde min sista födelsedag till ett fint minne jag ska bära med mig! Ja, för nu ska jag aldrig mera fylla år!
Min mormor har ju träffat en ny kärlek förra året med, och de har faktiskt köpt hus nu detta året ju! Så himla roligt för dom! De flesta som är 68 år säljer sitt hus, de köper ett....men det är livet och kärleken. Så än en gång grattis till er och tack för all hjälp med barnvakt under detta året!
6/11-2009
Dagen då planet lyfte till Bangkok med min lillebror i. Han åkte till paradiset, vi fick en ny mycket trevlig granne!
Han åkte ner för att dyka, det gör han. Det och mycket, mycket mer. Han är kvar på samma ö, och älskar livet och allt i sin omgivning! Och vi saknar honom här hemma, så in i helvetes mycket!!
Men självklart unnar man honom det, han lever en gång och han är så mycket värd att va glad och få uppleva detta!! Men man ska inte sticka under stolen med att man längtar till våren då han kommer hem igen.
Sen är Jessica en mycket bra granne, trevligt sällskap, ordningsam och omtänksam. Så det är apskoj! =)
23/11-2009
Fyllde min kära mamma år, men det va tyvärr inte det allra största denna dagen, nej, för min älskade lillasyster tog sitt körkort! Liten blev stor! Grattis igen, jättestarkt jobbat!!
Och nu har det varit en bra jul som vi firade hemma på Trandared. Mycket nöjda!
I morgon är det nyårsafton. Och Uffe jobbar....så jag och Anna ska hem till mamma & pappa och dricka champange och äta middag! Så det ska bli trevligt!
Ja, detta va bara en liten glimt i vad som hänt detta året. Finns många, många mer både roliga och tråkiga saker men det får räcka med detta nu...
Jag vill avsluta mitt lilla nyårsinlägg med att tacka alla nära och kära för detta året! Tack för sällskap, barnvakt, fikor, telefonsamtal, sms, blogginlägg,promenader,kramar, mail...mm..mm...
Ha ett riktigt gott nytt år och hoppas ni samlar på er massa fina minnen från 2010!
Varma kramar Jennie ♥
Det känns som om det va igår vi firade in det...
Men det har hunnit hända en hel del på året som gott kan man ju säga....
Tänkte nämna några saker som har satt sig lite extra på minnet...
Vi kan ju börja för exakt 1 år sedan. Nyårsafton 2008-2009.
31/12-2008
Uffe jobbade- som börjar höra till vanligheterna på nyår ;)
Och det hade ju blivit så att jag va gravid-igen. Denna gång med lilla Wilma.
I vilket fall som helst så vaknade jag på morgonen av att sebbe hade massa kladd i huvudbotten när jag klappade honom godmorgon i mörkret. Till slut blev jag såpass irriterad så jag tände lampan. Och det kanske jag inte skulle gjort. För ungen va full med vattkoppor! Stackars lilla Sebastian. Det va verkligen sjukt mycket koppor på hela kroppen, i hårbottnen, ögon, öron, munnen...ja, precis överallt!!
Yippie! Ensam hemma med en son som har vattkoppor- på nyårsafton.
Vi skulle till min mamma & pappa & äta mat, så jag ringde & förklarade läget. Och alla hade haft det så det smittar ju inte. Så vi va så välkomna. Så efter Uffe hämtat ut lite tavegyl på apoteket och kommit hem med så åkte jag & sebbe iväg. Men det skulle vi kanske inte heller gjort för vi orkade med kvällen till klockan 22.00. Sen åkte vi hemåt.
Och tolvslaget firades i vårt köksfönster med äppeljuice!
Gott nytt år min älskade lilla Sebbe, hoppas du blir frisk snart...
Den natten sov jag tre timmar.
Han blev frisk efter en vecka ungefär. Vi fick nog två nätters sömn totalt på den veckan.
Så när Sebbe blev lite bättre så kommer jag ihåg att mamma & pappa ringde och nästan krävde att de skulle ta Sebbe så jag & Uffe fick sova ut och äta tillsammans.
Tack mina underbara föräldrar! Kommer aldrig glömma det!
Men nu har Sebastian haft det, mycket skönt! Men just när det pågick va det en av de värsta sakerna jag upplevt! Man led ju så med honom oxå såklart, va det kliade!!
Sedan jobbade ju jag fram till februari då jag blev sjukskriven för jag vet allt va det var. Foglossningar, kräkningar, åderbråck, ryggsmärtor...ja, allt man kan ha under en graviditet känns det som...
Sebastian gick fortfarande på dagis- 15 timmar i veckan...vilket va väldigt skönt den sista tiden. Ja, jag va nog inte jätterolig med mitt humör mm. den sista tiden.
Och så kom ju dagen med stort W!
27-28/5-2009
Hade gått över fem dagar och jag hade gett upp hoppet för längesedan...
På onsdagskvällen satt jag & Uffe uppe och tittade på film när jag plötsligt började känna massa ryggsmärtor.
Jag va helt säker på att jag inte hade fått värkar, utan bara ont i ryggen.
Men min sambo va 100% säker på värkar. Han tyckte vi skulle ringa & förbereda mamma & pappa så de kunde göra klart sebbes säng osv...
Visst, gör det! Men det är ju inte så säger jag....=(
Mycket riktigt blev värkarna tätare och vid halv ett åkte vi till brämhult.
Mamma och pappa bara stod med ett stort leende på läpparna med en färdig smörgås till mig när vi kom.
Som jag inte kommer ihåg och inte åt upp.
Kvart i två va vi uppe på förlossningen, och sen är det väldigt suddigt tyvärr. Det gick väldigt fort, hann med en och annan spark på barnmorskorna, andas lite lustgas, och efter en krystvärk tittade vår son ut.
Eller dotter menar ju jag självklart! Jag va så grymt inställd på en pojk till så det tog en halvtimma att fatta att hur mycket vi än letar så finns det ingen snopp.
En Wilma hade kommit. Och jävlar vad man älskade henne redan då.
Men jag hade enorma eftervärkar, och när vi kom upp till BB va jag väldigt, väldigt trött och somnade nog ett bra tag. Dagen efter kände jag mig väldigt konstig och trött och jag blödde som ett soll.
Något måste va fel, tänkte jag! Och visst va det det. Jag skulle upp och kissa kommer jag ihåg, och sköterskan hjälpte mig, och sen minns jag bara att det blev vitt. Jag svimmade. Mitt på badrumsgolvet.
Jag vaknade sedan med 7 sköterskor & Uffe hängandes över mig. Det var en riktigt vidrig stund jag helst vill glömma. Jag hade ett HB på 48 då, och läkaren undersökte mig.
Min livmoder ville inte dra ihop sig så jag fick åka akut in och opereras och fick blod mm...
Då trodde jag att det var min sista stund i livet och att jag aldrig mera skulle träffa mina nära.
Men operationen gick bra och jag återhämtade mig efter ett tag.
Dagen jag skulle åka hem så hade jag fortfarande för lågt HB så jag fick tre påsar blod till innan jag fick skrivas ut. Det kändes som den längsta stund i världshistorien. Man ville bara hem! Hem till sin familj.
Just det, Sebbe va ju & hälsade på oss på BB, och det kan jag säga att den situationen va otroligt obekväm. Se sin älskade lilla son som man saknat så mkt och koncentrera sig på att ge honom lika mycket uppmärksamhet som till sin nya lilla dotter samtidigt som man va väldigt trött och hängig.
Det gick inte ihop sig riktigt. Så det blev ett mycket kort besök med massa tårar när han sedan lämnade rummet.
Kan beskriva hela förlossningen och tiden på BB med tre ord.
Lycka, rädd och ledsen.
Vi skrevs ut den 31:a maj.
När vi väl kom hem så gjorde man allt man kunde för att Sebbe skulle trivas med sin nya lillasyster.
I början va det jättesvårt med det blev bättre & bättre...
Men jag hann inte vara hemma speciellt länge för på fredagsförmiddagen...
2/6-2009
....kände jag väldiga ryggsmärtor hög upp i sidan. Och utbrister till Uffe:
- Ring ambulans!! Måste åka in! och Uffe ringde hit mamma så hon kunde ta barnen och vi åkte in till akuten.
Blev föst hemskickad och fick en tid klockan 17, men jag hann inte mer än innanför dörren hemma så trillade jag ihop. Och vi åkte akut in igen. Då var det en smärta som inte går att beskriva. Det jävligaste i hela världen!! Jag lades på en bår på akuten och sköterskan säger:
- Här kan du ju inte ligga och skrika i väntrummet, vi får nog ta in dig direkt.
(- Grattis, ni fattade det lixom! ;))
Jag fick massa morfin, för läkaren kunde inte ta i mig så ont som jag hade.
Efter ett tag såg de att jag hade en 7 mm. stor njursten.
Jag blev inlagd på KAVA...
Sjukhus-igen. Jag ville ju bara hem!! Hem till min familj.
Jag tänker inte dra hela historien om denna sten, men efter 6 dagar inlagd ( fick ha dottern med mig efter många om och men), blivit sövd 3 ggr, med en slang inopererad som avlastade min njure så blev jag hemskickad. Men inte utskriven.
Nej, jag skulle tillbaka efter 3 veckor och operera bort stenen. Det va för inflammerat för att göra det under den veckan jag va där.
Efter 3 veckor åkte jag tillbaka och sövdes ner igen och opererade bort skiten!
Det enda jag hade i skallen va:
"Vad hade jag gjort världen för hemskt??"
Jag blev så dumt behandlad på sjukhuset under dessa två veckor så vi har så mycket att klaga på, men vi har inte orkat ta tag i saken. Vill bara skjuta det bakom sig och leva. Leva med sin nya familj.
Men man är inte fri från stenar än kan jag lova!
Nej, det känns fortfarande om jag inte dricker tillräckligt osv...Men jag är lycklig ändå.
Och Wilma växte väldigt fort i början och vi hittade vardagen hyfsat iaf, ja, ibland känns det som om man fortfarande inte har bägge fötterna på jorden.
I juni månad fyllde ju vår älskade lilla grabb 2 år.
25/6-2009
Soligt & ganska varmt. Vi hade trädgårdskalas med långbord.
Ett väldigt enkelt och litet kalas med bara de närmsta, glasstårta, frallor & kaffe.
Men en alldeles perfekt födelsedag för Sebastian. Det kan annars bli lite väl mycket med massa presenter och grejer...
han fick massa fina presenter från nära & kära. Bla. sin första cykel.
En röd tre-hjuling. Som han fortfarande inte kan cykla helt på men har använt väldigt mycket.
Tänk vad två år gått fort!! Stora killen nu!
Älskade Sebastian, mamma älskar dig så obeskrivligt mycket.
Under våren har jag oxå sagt upp dagiset till Sebbe. Jag kände från första början att det var någonting som inte direkt stämde. Han gick på 15-timmars då, men varje gång jag lämnat honom så hade jag så dåligt samvete.
Och så ställde jag oss frågan:
"Varför är han på dagis?"
Vi har inte skaffat honom för att han ska va på dagis när jag är hemma, han missar oxå tillvaron med sin nya lillasyster, vi får aldrig tillbaka denna tiden med sonen, plus att det stod 35 på kö in på hans avdelning. Så tog vi upp en plats när jag ändå är hemma.
Sen tycker jag det är jättebra att den möjligheten finns, men den är inte bra för oss.
Och nu är jag mammaledig med bägge våra solstrålar. Helt underbart!!
Visst, Sebbe har kommit in i en riktig trots, men det är skönt att kunna handskas med det hemma det man nu kan göra. Men en gullgosse, det är han ändå, hur trotsig han än är.
Han måste ju oxå ha sin trots. Han har trots, mamma PMS, pappa ålders-kris och Wilma magknip!
Dagis är faktiskt väldigt bra, jag träffade och lärde känna en mycket god kamrat. Nämligen Malin och hennes töser & sambo. Deras äldsta dotter är 3 och deras yngsta snart ett, så de är ju nästan jämngamla med våra. Och dessutom bor de två gator ner, så vi ses när vi kan. I somras grillade vi tillsammans, åkte till Gbg på en speciell affärsresa ;), och fikat har vi hunnit med ett antal gånger! Roligt att lära känna nya männsikor.
Tyvärr är vi bägge två upptagna med våra liv och diverse, så nu har vi inte setts på ett bra tag=( Nej, skärpning nu under det nya året! Sen har jag lärt känna en "dagismamma" till som heter Maria, och hennes två döttrar Elin & Emma. De bor på samma gata som oss och vi lärde känna varandra i mammagruppen vi hade med Wilma & Emma. Mycket trevlig tjej som jag gillar skarpt!
Det jag ska bli bättre på året som kommer är att ta mig tid till att träffa mina "äldre vänner" med. Jessica, Fia, Anette, Anna, Helena, Hanna, Maria etc. etc...
Man säger alltid att det inte finns tid. Men till vänner ska det alltid finnas tid. De är ett av de bästa man har i livet. Så dom ska man verkligen ta vara på. Det är mitt nyårslöfte iaf! Utan tvekan!
Saknar er allihopa!
mm..mm....Sen har det ju varit sommar & semester oxå...
Och vilken underbar sommar det var! 6 veckor semester tillsammans alla fyra!
Och de veckorna nyttjade vi verkligen för fulla muggar! Allt ifrån en Stockholmsresa där vi fick låna min morbrors och deras hus i Enskede, genom Vimmerby & Katthult, Västervik med mina föräldrar, Dalsland med Peder & Jeanette, Liseberg med Jessica & Robban utan barn till soffan hemma på Rosenstigen. Och mycket, mycket mera...En kanonsommar har det varit, utan tvekan!....
.....Sen kom regnet, och hösten. Men den är inte fy skam det.
10/10-2009
Jag fyllde ju 25 år den sjuttonde maj, men med magen i vädret och pommac att dricka. Yippie! Men min familj kom och firade mig med lite tårta & grillat. Så jag fick en perfekt 25-årsdag ändå i det tillståndet.
Alldeles lagom.
Men jag ville ju såklart fira min dag med en fest. Så jag bestämde mig. Bad Uffe rimma ihop en inbjudan, skickade ut till 65 personer, hyrde lokal mm..
...och den 10 oktober blev det såklart en stor fest i schlagerns tecken!
Fick massa fina presenter och det bästa av allt det bästa festfolket! Jag fick min 25-års-fest.
Tack alla som va med och gjorde min sista födelsedag till ett fint minne jag ska bära med mig! Ja, för nu ska jag aldrig mera fylla år!
Min mormor har ju träffat en ny kärlek förra året med, och de har faktiskt köpt hus nu detta året ju! Så himla roligt för dom! De flesta som är 68 år säljer sitt hus, de köper ett....men det är livet och kärleken. Så än en gång grattis till er och tack för all hjälp med barnvakt under detta året!
6/11-2009
Dagen då planet lyfte till Bangkok med min lillebror i. Han åkte till paradiset, vi fick en ny mycket trevlig granne!
Han åkte ner för att dyka, det gör han. Det och mycket, mycket mer. Han är kvar på samma ö, och älskar livet och allt i sin omgivning! Och vi saknar honom här hemma, så in i helvetes mycket!!
Men självklart unnar man honom det, han lever en gång och han är så mycket värd att va glad och få uppleva detta!! Men man ska inte sticka under stolen med att man längtar till våren då han kommer hem igen.
Sen är Jessica en mycket bra granne, trevligt sällskap, ordningsam och omtänksam. Så det är apskoj! =)
23/11-2009
Fyllde min kära mamma år, men det va tyvärr inte det allra största denna dagen, nej, för min älskade lillasyster tog sitt körkort! Liten blev stor! Grattis igen, jättestarkt jobbat!!
Och nu har det varit en bra jul som vi firade hemma på Trandared. Mycket nöjda!
I morgon är det nyårsafton. Och Uffe jobbar....så jag och Anna ska hem till mamma & pappa och dricka champange och äta middag! Så det ska bli trevligt!
Ja, detta va bara en liten glimt i vad som hänt detta året. Finns många, många mer både roliga och tråkiga saker men det får räcka med detta nu...
Jag vill avsluta mitt lilla nyårsinlägg med att tacka alla nära och kära för detta året! Tack för sällskap, barnvakt, fikor, telefonsamtal, sms, blogginlägg,promenader,kramar, mail...mm..mm...
Ha ett riktigt gott nytt år och hoppas ni samlar på er massa fina minnen från 2010!
Varma kramar Jennie ♥
Kommentarer
Trackback
