Sista dagen närmar sig med stormsteg...
I morgon är det Sebastians allra sista dag på ett års tid framöver på dagis. Då kommer ngn annan att ta hans lilla plats på Solstrålen. Det namnet på avdelningen har verkligen passat vår lille pojk. För det är vad han är. Vår lilla solstråle!
Hans lillasyster kommer oxå passa där sen, för peppar, peppar är hon oxå nästan alltid glad.
Sebbe har visserligen kommit in i sin lilla trots , men han är ändå väldigt glad.
Jag tror med stor sannolikhet att bägge barnen brås på sin mamma...;)
För att återgå till det där med dagiset. Det känns faktiskt väldigt vemodigt. jag menar, Sebbe har ju varit där sen han va 10 månader, och nu är han drygt två år, så det är ju ändå ett tag...
Han kommer ju tillbaka om ett år, men det känns ändå lite sorgligt. Men självklart väldigt rätt såklart, jag har ju valt det själv. Men jag är väldigt blödig som person så jag kommer säkert stå och böla när jag hämtar honom i morgon.
Han ska iallfall bjuda sina polare på glass och jag har gjort en mycket tjusig fruktkorg om jag får säga det själv till fröknarna som de kan ha på sitt lilla lunchrum om de nu har nåt sånt...
Det är de värda tycker vi!
Och så skrev jag ett kort:
"Tack så mycket för den här tiden så länge.
Jag har haft det jätteroligt och ni har varit så snälla.
Kommer sakna er mycket men nu ska jag hem & busa med mamma, pappa & Wilma ett år.
Jag ska säga till Wilma att hon kommer få världens bästa dagis!
Kram Sebbe"
Det kanske är lite mycket att ge, men vill vi göra det, då gör vi det. Punkt.
Återkommer i morgon om hur det gick,



(var tvungen att skicka med kortet på solstrålen nr.2)
Ikväll han jag ta en jättego promenad med Anette. Men vi hann inte den långa rundan vi brukar ta, för då skulle vi ju missa Idol, och det vill vi ju såklart inte!
det är så skoj att anette bor så nära och att vi gillar & tjata skit och röra på oss i lagom tempo. Vi har alltid massa att prata om med så tiden rinner bara iväg, men det är ju bra! Tänk om vi bara skulle gå helt tysta?
Fast att Jennie Sundvist skulle vara tyst en hel promenad skulle vara lika troligt som om Brad Pitt skulle gå och bli homosexuell.
I morgon bitti efter jag lämnat sebbe på dagis ska jag till bvc och väga & mäta vår lilla heffaklump, sen hämta upp Malin och sen ska det bakas på Rosenstigen förstår ni! Frallor så det sprutar ur öronen, den 10:e ska de plockas fram, mums!
Som betalning för hennes underbara hjälp bjuder jag på fika & lite lunch á la Jennie...
Nattinatti!!
Hans lillasyster kommer oxå passa där sen, för peppar, peppar är hon oxå nästan alltid glad.
Sebbe har visserligen kommit in i sin lilla trots , men han är ändå väldigt glad.
Jag tror med stor sannolikhet att bägge barnen brås på sin mamma...;)
För att återgå till det där med dagiset. Det känns faktiskt väldigt vemodigt. jag menar, Sebbe har ju varit där sen han va 10 månader, och nu är han drygt två år, så det är ju ändå ett tag...
Han kommer ju tillbaka om ett år, men det känns ändå lite sorgligt. Men självklart väldigt rätt såklart, jag har ju valt det själv. Men jag är väldigt blödig som person så jag kommer säkert stå och böla när jag hämtar honom i morgon.
Han ska iallfall bjuda sina polare på glass och jag har gjort en mycket tjusig fruktkorg om jag får säga det själv till fröknarna som de kan ha på sitt lilla lunchrum om de nu har nåt sånt...
Det är de värda tycker vi!
Och så skrev jag ett kort:
"Tack så mycket för den här tiden så länge.
Jag har haft det jätteroligt och ni har varit så snälla.
Kommer sakna er mycket men nu ska jag hem & busa med mamma, pappa & Wilma ett år.
Jag ska säga till Wilma att hon kommer få världens bästa dagis!
Kram Sebbe"
Det kanske är lite mycket att ge, men vill vi göra det, då gör vi det. Punkt.
Återkommer i morgon om hur det gick,



(var tvungen att skicka med kortet på solstrålen nr.2)
Ikväll han jag ta en jättego promenad med Anette. Men vi hann inte den långa rundan vi brukar ta, för då skulle vi ju missa Idol, och det vill vi ju såklart inte!
det är så skoj att anette bor så nära och att vi gillar & tjata skit och röra på oss i lagom tempo. Vi har alltid massa att prata om med så tiden rinner bara iväg, men det är ju bra! Tänk om vi bara skulle gå helt tysta?
Fast att Jennie Sundvist skulle vara tyst en hel promenad skulle vara lika troligt som om Brad Pitt skulle gå och bli homosexuell.
I morgon bitti efter jag lämnat sebbe på dagis ska jag till bvc och väga & mäta vår lilla heffaklump, sen hämta upp Malin och sen ska det bakas på Rosenstigen förstår ni! Frallor så det sprutar ur öronen, den 10:e ska de plockas fram, mums!
Som betalning för hennes underbara hjälp bjuder jag på fika & lite lunch á la Jennie...
Nattinatti!!
Kommentarer
Postat av: Mia
Vilken underbar fruktkorg. De blev säkert jätteglada!. Du är så genomgo och snäll så det är klart att dina barn brås på dig.
En träff med våra barn någon dag kanske?
Kram
Trackback