Till salu: En söt liten gosse på 2 år...
Kan man sälja sitt barn?
I så fall ska det stå i annonsen:
Säljes till högstbjudande...
En söt liten gosse på 2 år som älskar allt vad livet bjuder på!
Charmig som bara den, och han ger världens bästaste och godaste kramar och pussar.
Pratglad har han blivit det sista och allt han säger är så betydelsefullt, varesej det är nej, ja, eller bara ett litet pip. Han har en väldigt söt liten kropp och söta fötter, och riktigt blont hår, sådär vitt ni vet....en riktig liten Emil i Lönnebergatyp....När han sitter i knät på kvällen med sin Bobo och vällingen blir man alldeles varm i kroppen.
Och det är inte fel heller när han kommer och kryper ner hos en under täcket med sina kalla små fötter och vill ha sin mammas eller pappas värme. Och kunde man skulle man ge honom all sin kroppsvärme, bara han har det bra.....
Nej, fy fan vad jag älskar honom!! Det finns ingen som honom! Vår lille Sebastian.
Men ibland är det svårt att vara förälder till en liten kille som kommit in i sin trotsålder och börjar med äckliga små hyss här hemma...idag speciellt.
Ja, idag känns det som om jag skällt på honom hela dagen och varit en extremt usel mamma.
Man vill ju inte skälla på honom, men vad ska man göra när han hela tiden trotsar och beter sig som Emil x 10...?
Innerst inne är han ju en dundermysig liten kille som man bara vill gosa och busa med dagarna i ända.
Men så har det ju kommit en liten Wilma mitt i allt detta med som behöver vår uppmärksamhet allan.
Ibland vill man klona sig, eller nu ljög jag. Inte ibland. Alltid.
Känslan man har när man håller på med Wilma & Sebbe sitter och leker på sitt rum alldeles ensam är obeskrivligt jobbig. Han lider nog inte så mycket av det, men jag gör.
Det är verkligen det allra värsta med att vara tvåbarnsförälder.
I morgon är Uffe ledig och då har vi bestämt att Sebbe ska vara hemma från dagis och då tänkte jag att han och jag ska åka iväg och göra nåt alldeles jätteskojsigt! Vad vet jag inte, men någonting blir det allt :)
Attans vilka starka känslor man har för sina barn. Sina ögonstenar, sitt allt.
(Jag ångrar mig, jag ska ALDRIG sälja Sebastian! )
Puss & godnatt!
I så fall ska det stå i annonsen:
Säljes till högstbjudande...
En söt liten gosse på 2 år som älskar allt vad livet bjuder på!
Charmig som bara den, och han ger världens bästaste och godaste kramar och pussar.
Pratglad har han blivit det sista och allt han säger är så betydelsefullt, varesej det är nej, ja, eller bara ett litet pip. Han har en väldigt söt liten kropp och söta fötter, och riktigt blont hår, sådär vitt ni vet....en riktig liten Emil i Lönnebergatyp....När han sitter i knät på kvällen med sin Bobo och vällingen blir man alldeles varm i kroppen.
Och det är inte fel heller när han kommer och kryper ner hos en under täcket med sina kalla små fötter och vill ha sin mammas eller pappas värme. Och kunde man skulle man ge honom all sin kroppsvärme, bara han har det bra.....
Nej, fy fan vad jag älskar honom!! Det finns ingen som honom! Vår lille Sebastian.
Men ibland är det svårt att vara förälder till en liten kille som kommit in i sin trotsålder och börjar med äckliga små hyss här hemma...idag speciellt.
Ja, idag känns det som om jag skällt på honom hela dagen och varit en extremt usel mamma.
Man vill ju inte skälla på honom, men vad ska man göra när han hela tiden trotsar och beter sig som Emil x 10...?
Innerst inne är han ju en dundermysig liten kille som man bara vill gosa och busa med dagarna i ända.
Men så har det ju kommit en liten Wilma mitt i allt detta med som behöver vår uppmärksamhet allan.
Ibland vill man klona sig, eller nu ljög jag. Inte ibland. Alltid.
Känslan man har när man håller på med Wilma & Sebbe sitter och leker på sitt rum alldeles ensam är obeskrivligt jobbig. Han lider nog inte så mycket av det, men jag gör.
Det är verkligen det allra värsta med att vara tvåbarnsförälder.
I morgon är Uffe ledig och då har vi bestämt att Sebbe ska vara hemma från dagis och då tänkte jag att han och jag ska åka iväg och göra nåt alldeles jätteskojsigt! Vad vet jag inte, men någonting blir det allt :)
Attans vilka starka känslor man har för sina barn. Sina ögonstenar, sitt allt.
(Jag ångrar mig, jag ska ALDRIG sälja Sebastian! )
Puss & godnatt!
Kommentarer
Trackback
