Ibland...
....känns det inte roligt att vara mamma. Man känner sig så misslyckad och väldigt negativ...=(
Ikväll var ett sånt tillfälle...
Sebbe brukar lägga sig vid 20-tiden och vara hur duktig som helst. Speciellt en kväll som denna när Uffe jobbar.
Då vet han lixom att jag inte kan lägga mig bredvid honom på samma sätt som de andra dagarna pga. Wilma är här hemma med...men ikväll efter han duschat och sagt godnatt så brast helvetet löst i hans rum!
Han skrek, kastade saker, tände lampan och va helgalen rent ut sagt!
Och jag som håller på att mata en skrikandes Wilma blir helgalen jag med, så jag säger först åt honom att han kan lägga sig i pappas säng med lugn stämma, så det gjorde han- i 1 minut-högst.
Sen tar han sin Bobo och drämmer stackars Wilma i huvudet när hon håller på att somna vid vällingätandet...
Då brast det för mig kan jag säga!
Jag tog ett löst tag i armen på honom, tog hans kudde & Bobo och kastade in honom på sitt rum. Där skrek han allt han kunde!!
Men det dröjde absolut inte länge innan jag gick in till hans rum och pratade lugnt och sansat med honom och fick respons först efter ett par minuter. Han skulle skrika opch stoja av sig först såklart...
Men när vi bägge två sagt förlåt så lade vi oss i min & Uffes säng och jag höll om honom tills han somnade gott.
Så nu är allt bra igen, men fan vad jobbigt det kan vara ibland!
Och va dåligt samvete man får när man skäller....men ibland känns det som om det är det enda man gör - skäller.
ÄlsklingsSebbe- det kan inte vara lätt & vara liten och trotsig och helt plötsligt får dela sin mamma med en lillasyster.
Jag är faktiskt mycket stolt över hur han tagit all denna förändring- trots lite skäll då & då ;)...
God natt ♥
Ikväll var ett sånt tillfälle...
Sebbe brukar lägga sig vid 20-tiden och vara hur duktig som helst. Speciellt en kväll som denna när Uffe jobbar.
Då vet han lixom att jag inte kan lägga mig bredvid honom på samma sätt som de andra dagarna pga. Wilma är här hemma med...men ikväll efter han duschat och sagt godnatt så brast helvetet löst i hans rum!
Han skrek, kastade saker, tände lampan och va helgalen rent ut sagt!
Och jag som håller på att mata en skrikandes Wilma blir helgalen jag med, så jag säger först åt honom att han kan lägga sig i pappas säng med lugn stämma, så det gjorde han- i 1 minut-högst.
Sen tar han sin Bobo och drämmer stackars Wilma i huvudet när hon håller på att somna vid vällingätandet...
Då brast det för mig kan jag säga!
Jag tog ett löst tag i armen på honom, tog hans kudde & Bobo och kastade in honom på sitt rum. Där skrek han allt han kunde!!
Men det dröjde absolut inte länge innan jag gick in till hans rum och pratade lugnt och sansat med honom och fick respons först efter ett par minuter. Han skulle skrika opch stoja av sig först såklart...
Men när vi bägge två sagt förlåt så lade vi oss i min & Uffes säng och jag höll om honom tills han somnade gott.
Så nu är allt bra igen, men fan vad jobbigt det kan vara ibland!
Och va dåligt samvete man får när man skäller....men ibland känns det som om det är det enda man gör - skäller.
ÄlsklingsSebbe- det kan inte vara lätt & vara liten och trotsig och helt plötsligt får dela sin mamma med en lillasyster.
Jag är faktiskt mycket stolt över hur han tagit all denna förändring- trots lite skäll då & då ;)...
God natt ♥
Kommentarer
Trackback
