Jennissa

Jag har fått en liten "peek" (Stavas det så?!) om att inte jag nämner en viss älskling så mycket i min blogg...
Och med lite efterforskningar så nej, det gör jag kanske inte så mycket.
Det är nog för att ja, jag har inget direkt svar på det.
Han är min andra hälft, min älskling, den underbara människa jag älskar att vakna upp bredvid i sängen på morgonen, min dröm, min lilla snuttgulligull, mitt hjärta, min baby, ja, mannen i mitt liv helt enkelt!!
När man har småbarn är det absolut inte som det var förr i förhållandet, utan det har blivit mycket rutiner mm. och man har inte bara sig själv och varandra att tänka på.
Det som är viktigt är att man verkligen inte glömmer av varandra och låter oss få tid tillsammans på tumanhand. Det räcker med en film tillsammans på kvällen när barnen somnat, en promenad utan barn, en lunch på stan, en bio eller ja, vad som helst. Och det är vi faktiskt hyfsat duktiga på iallafall...hade vi inte haft så underbara människor runt omkring oss som kunde passa våra små vid just dom tillfällerna hade inte det varit möjligt. Förhållandet hade ju självklart inte rasat ändå, man skaffar ju barn för att de är en del av oss, men ibland är det väldigt gott att bara få rå om varandra och komma ifrån blöjbyten, matning, torkning och allt va småbarnstiden innebär =)
När jag ser Uffe ibland så känner jag det där "pirret" i magen när man va riktigt, riktigt nykär...jag glömmer inte när jag va med mina föräldrar i Båstad på semester och Uffe & hans vän Marcus kom och hälsade på.
Vi tog oss ett bad allihopa i havet, och mormor och mamma sa direkt till varandra att jag & uffe kommer bli ett par, det lyser kärlek omkring dom...och det stämde så bra! det sa bara "klick" mellan oss.
Natten vi träffades utanför Campino...ja, den va magisk =)
Så min älskade Uffe;
Jag älskar dig över allt annat!