Em månad...
...går fort!
Jag har visst inte skrivit nåt sen Peder och Jeanettes bröllop.
Har haft lite annat för mig...
Inskolningen på dagiset, husgöror, jobb och alla andra vardagsgöror.
Om jag då börjar med huset har det gått ganska bra faktiskt.
Jag/vi trivs mer och mer för var dag som kommer...Gånghester är ju bara såå bra för barnfamiljer!!
Varje kväll i princip har iallafall jag och Wilma tagit oss en go promenad nån timma sådär, med eller utan sällskap.
Våra grannar Madelen och Robban och deras dotter Felicia går med ganska mycket, iallafall Madde och Flisan.
Mycket trevliga grannar måste jag säga, vilket är tur, och Wilma har ju fått en bra polare =)
Vi bor väldigt nära varandra och det hade ju inte varit jätteskoj om man inte hade kommit överrens med dom =(
Men dom är i vår ålder och har en dotter som är jämngammal med Wilma och ett barn till på väg..det är planerat till nyår, så vi får väl se om Uffe får rycka in som barnmorska lagom till det nya året ;)
Men åter tll huset så är jag väldigt stolt och impad av min andra hälft.
Han jobbar och sliter och det blir så fint!
Vi målade ju trappan svart, men efter en vecka blev jag/vi väldigt trötta på att den blev så sketen fort, så nu håller han på och lägger golv ist. och det blir väldigt snyggt!!
Tapetseringen är typ klar, blev oxå supersnyggt!
Andra småsaker som man hela tiden grejar med börjar med bli klara, så det känns bra!
Inskolningen då...ja, själva inskolningen gick ju galant!
Men Wilma blev sjuk sista dagen och sen va hon lite krasslig efter det, så sen när vi lämnat henne har det gått sådär faktiskt =(
Det räcker att hon ser dagis så spänner hon sig och när hon lämnas är hon hysterisk.
Personalen på dagis säger att hon e lite beklagande och lite lessen hela tiden...och det känns riktigt tråkigt!
Man blir alldeles förstörd och bara känner att man vill hämta hem henne fort och bara hålla om henne...
Men vi ska ge det lite tid och hoppas att det blir bra snart.
De är ju inte där så mycket heller, högst 15 timmar i veckan, så det e klart att hon inte hinner vänja sig heller helt...
För hennes brorsa går det perfekt iallafall!
Personalen säger att vi ska vara stolta över honom att han är så duktig och det märks verkligen att han trivs!
Han är ju såpass stor med, så han behöver ju leka av sig lite granna =)
På tal om Sebbe fick jag ett vääldigt mysigt telefonsamtal till jobbet klockan halv åtta en morgon...
- Jennie här.
- Mamma, jag har bajsat på toaletten!!!
- Du gjorde vad?!!
- Jag bajsade på toaletten och jag är stor nu...
- Ja, det e du gubben, så duktig du är, svarade jag med glädjetåren i ögat!
En personal i frukten gick förbi och hörde att jag pratade "bajs" med Sebbe och skakade glatt på huvvet, måste låtit väldigt roligt ;)
I vilket fall som helst har han gått utan blöja några dagar, och på fem dagar har det hänt en olycka bara, så det har gått super!
Vi vågar inte riktigt släppa iväg honom till dagis eller sova utan blöja än, men det är nog inte jättelånt borta =)
Och så var det det där med jobbet oxå...att ha börjat jobba igen efter så länge känns fortfarande konstigt, trots att jag snart jobbat i tre veckor...
Första dagen gick jag med lite tårar i ögonen till jobbet, men när jag väl var där kändes det rätt ok.
Jag har ju fått ett ansvar med, så nu är jag charkansvarig...och det känns bra att man kan bestämma lite själv och beställa mm...
Men som sagt, konstigt men bättre och bättre känns det!
Klart att jag saknar kidsen, men det gör jag ju om jag bara är och handlar en stund ;)
I lördags fyllde min älskade lillasyster år med, hela 20 år!
Så vi va på lite kalajs för henne hos mor och far, men själva födeledagsbarnet stack iväg på kvällen för lite festande i hennes lya med kompisar...men vi andra stannade kvar och hade en mycket trevlig kväll!
Tänk vad tiden går fort ändå...
Hon är ju fortfarande 10 år för mig lilla gumman....
Nu är hon ju "typ" vuxen "änna"....körkort, jobb, katt, en söt pojkvän, och kan gå på systemet!
Så ett STORT GRATTIS IGEN GUMMAN!!
Jag älskar dig så oerhört mycket och kommer alltid finnas för dig i vått och torrt, som den ibland inte så uppkattade storasystern med mina små råd osv jag är ;) !!!
En rolig sak till...jag har hållt upp med min lilla rökning oxå i dryga fyra veckor nu.
Jag ska aldrig mer lova eller säga att jag slutat men just nu känner jag absolut inte att jag saknar det iallafall!!
Så stolt som en tupp är jag plus att jag tappat fyra kilo, så det känns super!
(Tills den dagen jag luktar på en chipspåse och går upp 15 igen....;))
Jag tänker mycket på mina vänner jag sällan träffar nu med allt som händer och fötter här hemma, och hoppas ni alla mår bra och allt går bra med dagis, jobb,hus, skola och allt vad det är!
Hörs snart igen!
Massa kramar till er alla ♥
