Ett kärt möte
Sitter just nu med ett glas rött i handen och fredagsmyser med min kära sambo...
Idag har man jobbat hela dagen, och förmiddagen va så seg!
( Man blir lite trött efter att ligga och vara spänd över att vänta på att Sebbe ska vakna och man får byta lakan mm...)
Men det behövdes inte inatt, yippie!!!!!
Han va uppe klockan fyra och kissade men somnade gott om bredvid oss igen, duktiga lilla plutten!!
Men åter till min lilla dag...den började ju enormt segt...men så kom en mycket kär gammal vän in och förgyllde min dag!
Denna vän lärde jag känna på mitt f.d arbete, och vi fann varandra ganska snabbt!
Under åren har vi upplevt mycket tillsammans...
Bott väldigt nära grannar (typ dörr i dörr), åkt på kryssningar, spenderat 5 veckor i Thailand med ett gäng andra goa tjejer, gått Gällstamilen och druckit jäger, sjungit massa Singstar, sjungit massa annat skit, festat en hel del, delat både glädje och svårigheter etc...etc..ja, jag kan hålla på och nämna saker hela natten!
Men som ni märker har vi gjort en hel del ihop!
Ett starkt minne jag har är ju vår underbart roliga "Schlagerkryss" som hon snällt åkte med på för bara MIN skull!
Hon är ju ingen schlagerfantast om man säger, lyssnar hellre på Volbeat, Lasse Winnerbäck, Green Day mm...
Men så fick jag en liten idé när jag precis blivit singel tror jag att jag ville åka på en sån kryssning, och hon tvivlade inte en sekund på att erbjuda sig att följa med.
Så vi lånade pappas volvo och drog till Södertälje där vi övernattade hos hennes kära syster med sambo.
Åkte med Viking Line Cinderella där bla. Arvingarna, Linda Bengtsing spelade....och festade natten lång!
Kvällen efter kör vi hem mot Borås.
Men efter ung. 15 mil märker ju vi (jag) att vi inte kör på motorväg längre, utan är i Arboga????
Att vi va i Arboga märkte jag inte själv, utan det berättade snällt poliserna som stannade mig och gav mig en liten böteslapp på 1000 :-, för att jag körde 14 km/tim för fort...
Jag då, som inte hade haft körkort så länge, är blond, inte blivit stannad förut och dessutom var superglad att alkotestet inte visade nåt va ganska lättad över 1000 :- i böter....frågar om/hur man betalar böteslappen....tar ni Visakort???
- Nej, svarade självklart dom och försökte hålla sig för skratt så gott dom kunde...
- Okej, men tack så jättemycket, ha det så bra!!!
(Ja, jag tackade så jättemycket för fortkörningsböter!!)
Hanna höll på och dö av skratt och jag va ganska rädd att köra för fort hem, så vi tog småvägarna hem och körde vääldigt sakta.
Så istället för 4 timmar hem, tog det 7½ timma..men bättre att komma fram! (Tyckte jag iaf....)
Men iallafall var det en underbart rolig resa, och jag vet inte om jag skrattat så mycket någon annan gång =)
Sen jag blev gravid, slutade arbeta osv så tappade vi kontakten ganska ordentligt.
Det var otroligt många vänner man helt tappade kontakten med och det finns säkert dom som inte skulle finnas där om man behövde just idag, men denna dam vet jag att hon alltid finns, och hon vet att det är ömsesidigt!
Ända sen jag fick barn har jag fått lite sms då och då med förfrågningar om jag vill komma på lite fester, vinkvällar, fika trots att hon kanske innerst inne förstår att jag ibland hellre sitter hemma med sambon och barnen.
Men hon gör det för att på hennes lilla sätt visa att jag inte är bortglömd, och dom små gesterna gör att jag känner mig så omtyckt!
Och varje gång man träffar henne och är i hennes närhet blir man på ett strålande humör!
Så många ggr. man gråtit ut hos henne och känt sig som en ny människa en stund efteråt kan jag nog inte räkna ;)
Denna människa har en väldigt fin personlighet och har ett av dom största hjärtan jag känner till!
Så fröken Hanna Vendel, tack för att du finns i mitt liv ♥
Idag har man jobbat hela dagen, och förmiddagen va så seg!
( Man blir lite trött efter att ligga och vara spänd över att vänta på att Sebbe ska vakna och man får byta lakan mm...)
Men det behövdes inte inatt, yippie!!!!!
Han va uppe klockan fyra och kissade men somnade gott om bredvid oss igen, duktiga lilla plutten!!
Men åter till min lilla dag...den började ju enormt segt...men så kom en mycket kär gammal vän in och förgyllde min dag!
Denna vän lärde jag känna på mitt f.d arbete, och vi fann varandra ganska snabbt!
Under åren har vi upplevt mycket tillsammans...
Bott väldigt nära grannar (typ dörr i dörr), åkt på kryssningar, spenderat 5 veckor i Thailand med ett gäng andra goa tjejer, gått Gällstamilen och druckit jäger, sjungit massa Singstar, sjungit massa annat skit, festat en hel del, delat både glädje och svårigheter etc...etc..ja, jag kan hålla på och nämna saker hela natten!
Men som ni märker har vi gjort en hel del ihop!
Ett starkt minne jag har är ju vår underbart roliga "Schlagerkryss" som hon snällt åkte med på för bara MIN skull!
Hon är ju ingen schlagerfantast om man säger, lyssnar hellre på Volbeat, Lasse Winnerbäck, Green Day mm...
Men så fick jag en liten idé när jag precis blivit singel tror jag att jag ville åka på en sån kryssning, och hon tvivlade inte en sekund på att erbjuda sig att följa med.
Så vi lånade pappas volvo och drog till Södertälje där vi övernattade hos hennes kära syster med sambo.
Åkte med Viking Line Cinderella där bla. Arvingarna, Linda Bengtsing spelade....och festade natten lång!
Kvällen efter kör vi hem mot Borås.
Men efter ung. 15 mil märker ju vi (jag) att vi inte kör på motorväg längre, utan är i Arboga????
Att vi va i Arboga märkte jag inte själv, utan det berättade snällt poliserna som stannade mig och gav mig en liten böteslapp på 1000 :-, för att jag körde 14 km/tim för fort...
Jag då, som inte hade haft körkort så länge, är blond, inte blivit stannad förut och dessutom var superglad att alkotestet inte visade nåt va ganska lättad över 1000 :- i böter....frågar om/hur man betalar böteslappen....tar ni Visakort???
- Nej, svarade självklart dom och försökte hålla sig för skratt så gott dom kunde...
- Okej, men tack så jättemycket, ha det så bra!!!
(Ja, jag tackade så jättemycket för fortkörningsböter!!)
Hanna höll på och dö av skratt och jag va ganska rädd att köra för fort hem, så vi tog småvägarna hem och körde vääldigt sakta.
Så istället för 4 timmar hem, tog det 7½ timma..men bättre att komma fram! (Tyckte jag iaf....)
Men iallafall var det en underbart rolig resa, och jag vet inte om jag skrattat så mycket någon annan gång =)
Sen jag blev gravid, slutade arbeta osv så tappade vi kontakten ganska ordentligt.
Det var otroligt många vänner man helt tappade kontakten med och det finns säkert dom som inte skulle finnas där om man behövde just idag, men denna dam vet jag att hon alltid finns, och hon vet att det är ömsesidigt!
Ända sen jag fick barn har jag fått lite sms då och då med förfrågningar om jag vill komma på lite fester, vinkvällar, fika trots att hon kanske innerst inne förstår att jag ibland hellre sitter hemma med sambon och barnen.
Men hon gör det för att på hennes lilla sätt visa att jag inte är bortglömd, och dom små gesterna gör att jag känner mig så omtyckt!
Och varje gång man träffar henne och är i hennes närhet blir man på ett strålande humör!
Så många ggr. man gråtit ut hos henne och känt sig som en ny människa en stund efteråt kan jag nog inte räkna ;)
Denna människa har en väldigt fin personlighet och har ett av dom största hjärtan jag känner till!
Så fröken Hanna Vendel, tack för att du finns i mitt liv ♥
Kommentarer
Postat av: Hanna
Älskade underbara Jennie!! Du är helt klart en av de finaste personerna som finns i mitt liv! Vilken hyllning! Jag känner likadant och du har för alltid en given plats i mitt hjärta!!
KÖSS!!!
Trackback
